Bulvaner

Bulvaner är konstgjorda fåglar som används för att locka landfåglar inom skotthåll.

De båda bulvanerna, med inventarienummer Nbm 15804 respektive 15805, kom till museet från Hertsön, Luleå socken 1975. Hertsön, som kanske fått sitt namn från det medeltida mansnamnet Herse, var under många decennier en typisk jordbuks- och fiskeby. Under 1970-talet uppfördes bostäder för 8 000 människor på Hertsön, och den gamla byn försvann.

Bulvaner

Idag används ordet bulvan oftast om en mer eller mindre skurkaktig person. Ursprungligen var det dock enbart en beteckning på en konstgjord fågel som användes för att locka landfåglar inom skotthåll. En bulvan kan användas vid jakt på duvor, gäss eller orrar. Kråkor kan jagas med hjälp av en uvbulvan. Vid sjöfågeljakt kallas de konstgjorda fåglarna i stället för vettar. Ordet bulvan lär ha sina rötter i lettiskans bulwâns, som betyder lockfågel. Detta ord har ett oklart, men kanske slaviskt ursprung.

Orre

Orren (Tetrao Tetrix) är en skogsfågel som finns i hela det nordliga barrskogsbältet, men också i Väst- och Centraleuropa. I Sverige påträffas orren från det sydsvenska höglandet och ända upp till fjällens björkzon. I norra Sverige varierar orrstammens storlek kraftigt mellan olika år. Dessa svängningar brukar förklaras med liknande svängningar i gnagarstammarna. När det är gott om gnagare koncentrerar sig rovdjuren på dem och lämnar skogsfåglarna i fred. Orren har inte missgynnats av det moderna skogsbruket i samma utsträckning som tjädern. I slutet av 1990-talet uppskattades orrbeståndet i Sverige till minst 170 000 par.

Jakt

Orren får jagas under höst och vinter. I Norrbotten gäller höstjakt på tupp och höna 25 augusti till 15 november. Från 16 november till 31 januari får endast tuppen jagas. På hösten jagas orren oftast med stående eller stötande fågelhundar eller med trädskällare. Under vintern är toppjakten vanligare. Jakt med bulvan äger rum under tiden oktober till december, men är idag inte så vanligt förekommande.

Jakten kan gå till på så sätt att jägaren placerar ut tre till fem bulvaner i lämpliga träd. Detta görs i god tid innan orrarna kommer inflygande och vädret bör inte vara alltför blåsigt. I närheten har jägaren sitt gömsle. När orrarna kommer inflygande vill de gärna sätta sig där det redan sitter andra orrar, vilket ger jägaren möjlighet att fälla sitt byte.

Redan på stenåldern jagades förmodligen orren. På boplatser från denna tid har ben av orre påträffats. Under senare tid var skogsfågel ett viktigt tillskott i försörjningen för folk i skogsbygden, inte bara som mat utan också som en källa till extra inkomster. En beskrivning från 1769 nämner att "alena hit till Stockholm föres och här årligen förlänas åtminstone 12 000 tjädrar, 53 000 orrar, 60 000 järpar..."

Orren är enligt statistiken den av våra skogsfåglar som, näst efter ripan, jagas mest. De senaste åren har avskjutningen legat på drygt 25 000 orrar per år. Under andra världskriget, när avskjutningen var som högst, sköts något år mer än 100 000 orrar.

Idag är bulvaner av plast vanligast, men tidigare kunde uppstoppade fåglar, tygklädda träfåglar eller, som i vårt fall en tygfågel, stoppad med hö användas. Att form och färg, inte minst de röda fälten, överensstämmer med en levande fågel är förstås viktigt.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2009)


Läs mer:

  • Ekman, Sven, Norrlands jakt och fiske, Två förläggare, 1983.

Fler berättelser ur samlingarna  >